Att Sverige i dag har en sådan väl utbyggd bredbandsinfrastruktur beror på att kommunerna i mitten av 90 talet utmanade det statliga telemonopolet och började bygga ut bredband till kommuninnevånarna genom sina stadsnät. Utan den internationellt sett banbrytande utbyggnaden skulle Sverige inte ha möjligheten att förverkliga bredbandsmålen.
De tre operatörerna beskyller ”kommunerna” för sätta käppar i hjulen för bredbandsutbyggnaden genom att bland annat neka eller fördröja grävtillstånd. Det är förstås skrivet för att provocera och det är tidigare kända påståenden. Men när vi har ställt frågan vilka kommuner det handlar om så brukar vi bara få två eller tre exempel. Det är alltså ungefär 1 procent av kommunerna och dessutom kan det finnas goda skäl till det som har hänt i dessa två till tre kommuner.
Kommunerna har mycket att ta hänsyn till i sina beslut. Det är långt mycket mer än telekombranschens behov av att gräva ner optiska fiberkablar i marken. Det skall samordnas med vatten och avloppsrör, dagvattenrör, kraft kablar, stadsgas som redan finns under asfalten, samt det rena gatuunderhållet på själva gatan. Där kan man hitta en del av de goda skälen till att kommunerna inte alltid kan sätta teleoperatörernas intressen först.
Det kan säkert finnas exempel på när någon kommun tar beslut som vi kanske inte helt skulle instämma i på SKL, men så länge branschen inte kan ge fler verkliga exempel tycker vi att det är tråkigt att 290 kommuner ska få utstå de tre teleoperatörerna påhopp.
Läs hela debattartikeln på SKL:s hemsida
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
